Hej!
Det var länge sedan jag öppnade min blogg. Jag har varit så upptagen under Barbros sjukdom med besök, sköta huset, hunden och tomten, ekonomi och allt annat som vi tidigare varit två om.

Jag ska berätta om Barbros sjukdom, så alla som läser får rätt info. Man har konstaterat att Barbro lider av Parkinsons sjukdom. Läkarna har på olika sätt, alltid olika läkare, medicinera bort besvären. Mer och mer märkte vi att det slog sig på nerverna. Man skrev ut Sobril, vi besökte akuten tre gånger och fick svaret:Ta två Sobril och åk hem. Till slut förstod vi att det var medicinförgiftning och påtalade det. Här hemma visste jag inte vad jag skulle göra för att hjälpa Barbro. Till slut lyckades jag få tid hos Dr. Bylin i Bergby, på hennes lunchrast och tack för det. Hon såg genast problemen och skrev en remiss till Psyket i Gävle. Vi åkte dit (oj vilken färd) och Barbro blev intagen direkt. Det var den 23/7 och genast började nertrappningen av Sobril plus medicinering för abstinens, ångest, nerver och Parkinson. Det var fruktansvärt synd om barbro. Hon åt inte, låg i sängen oförmögen att klara toalettbesöken eller hygienen själv, kunde inte gå. Ibland var Barbro apatisk, ibland i panikångest, grät ofta och såg inget slut på eländet. Man trappade ner Sobrilen och det var jobbigt. Omgivningen var heller inte den roligaste med folk som var riktigt dåliga. Fanns ingen att prata med. Jag var där varje dag och Stina och Göran turades om att besöka på kvällarna.

Den 14/8 blev Barbro flyttad till AVA i Gävle, där man skulle besluta vad som skulle ske i fortsättningen. Olika läkare varje dag med olika lösningar och mediciner. Någon bättring kunde man se i alla fall. Barbro kom ur sängen och kunde ta kortare promenader (5 meter) med stöd av oss besökare. Dessutom började hon äta, men såg ut som regnvåt sparv, ömklig. Hur som helst så blev det förbättringar och efter besök hos neurologen (som inte gav något) förflyttades Barbro den 24/8 till Västerbacken i Söderhamn, ett korttidsboende där man är under uppsikt av sjukvårdspersonal och hemtjänsten. Den 16/9 ska man göra en utvärdering för att se om Barbro kan åka hem. Dessutom ska man göra ett besök i hemmet för att se om man måste handikappanpassa.

Som läget är nu så måste jag, som besöker Barbro varje dag, säga att hon gjort stora framsteg. Nu sköter hon sin hygien själv, kan gå bra med rullator och ibland går vi en vända utan men med mitt stöd. Hon går hela dagarna i korridoren för att träna sig och för att det är så långtråkigt. Det är mest gamlingar där, så hon har inte många att prata med. Jag har dagstidningar med mig så at hon kan läsa. Allt har blivit mycket bättre och jag tror hon klarar sig bra hemma. En förutsättning är förståss att jag får vara frisk. Så är det alltså nu.

Att jag kom igång att skriva var att Kevin, ett av våra barnbarn, hittade min blogg. Han skrev en så fin kommentar, som jag ska visa Barbro. Jag har ju inte skött kontakterna utåt speciellt under den här tiden, men det ska bli bättre nu i takt med att Barbro blir bättre.

Det var allt för denna gång.

Äntligen vår

Nu har det varit riktigt varmt några dagar. Vi i Kustorterna var ansvariga för majbrasan i Ljusne i år igen. Fint väder, mycket folk. Sossarne hade sin kampanjvagn där och S/L-hockey sålde korv och hamburgare, Folkets Husföreningen och Badföreningen sålde kaffe och lotter. Alexandra Gard höll vårtal, PRO-kören sjöng och en dam läste dikt. Senare sjöng en tjej några låtar till inspelad musik. Hon hade verkligen en fin pipa.
Själv fungerade jag som "komframochsäj" och allmän koordinator. Vi får väl se vad lokalblaskan skriver. Redan har det gnällts att fyrverkeriet var dåligt. Kostade 3.500:- så såå dåligt kunde det väl inte vara. Vi skickade upp rispappersballonger också, som seglade iväg i vårvinden. Jag och många med mig tyckte det var en lyckad kväll.
I övrigt har Barbro börjat komma ut och träningsgå efter den långa vintern, då hon bara vistats inomhus. Det går bättre och bättre men yrsel och benvärk kvarstår. Den 19/5 ska hon i varje fall till neurologen och då hoppas vi på svar och bot.
Första maj firade vi, Barbro, Gunbritt, Majvor, Thomas och jag vid Fejan-stenen i Ljusne. V i Söderhamn firade inte Första maj utan skulle åka till Bollnäs. Det tyckte vi var lite svagt så då firade vi själva. Är man medlem i ett arbetarparti så ska man fira på något sätt. Vi drack kaffe och åt mackor och småpratade om ditt och datt i en dryg timme. Perfekt tyckte alla.

Rörigt

Det är mycket som händer nu. Fullt jobb för Barbro att få besked av läkaren vad hon har för sjukdom. Prov på prov men inget resultat. Nu har det varit levern, borrelia, Parkinsons sjukdom, B-vitaminbrist och fan vet vad. Jobbigt för Barbro.
I år ska V fira Första maj i Bollnäs. Svagt att inte kunna ordna något i Söderhamn. Inte åker jag till Bollnäs. Då är det bättre att åka till Gävle för där är det fart.
Jag skulle vilja att alla socialister i trakten samlades vid Fejan-stenen och firade. Det vore en manifestation tycker jag. Då kunde vänstermänniskor från alla läger vara med. Det behöver inte vara några flammande tal utan mer i stil med gökotta.
Vädret är i alla fall fint. Tranor i mängder flyger över och andra flyttfåglar kommer i god ordning på rätt datum. Jag har börjat med veden och Balder kan gå i skogen igen, för snön är borta. Det är en härlig tid som vi har framför oss fram till midsommar.

Iskallt

Nu var det ett tag sedan. Det har varit lite jobbigt sedan Barbro blev sjuk. Hunden måste ju ut, men det är ju bara bra, för då får jag motion. Det blir 1500 steg till korsningen vid Bergsvägen och dit går jag tre gånger om dagen. Dom som matar örnarna har plogat så nu kan man gå där. Bara det blir lite varmare ska jag gå vidare på Bergsvägen. Vi har haft görkallt i över en vecka nu. Det har varit -16 vissa nätter. Tur att vi har ved så det går ingen nöd på oss.

Kärrmes

Vi matar fåglarna också. Mest svartmesar i år och titor förstås. Ett fåtal tofsmesar och inga grönfinkar, som det brukar drälla av. Sedan alla vanliga; domherrar, talgoxar, blåmesar, grönsiskor, nötväckor, nötskrikor. Ibland någon skata och duvhök. En dag såg jag 26 korpar i en flock. Mäktigt.

Vi har rådjur som går här också. Dom har det nog inte så lätt. Vi lade ut morötter men det dög inte. Jag tänker fälla en asp för det gillar dom. Vi har ungefär 40 cm snö på åkrarna, mindre i skogen.

Mycket mer händer det inte. Det flyter på och förhoppningsvis blir Barbro frisk så hon kan röra sig normalt igen och komma ut lite i friska luften. Auf wiedersehen!

Elin har åkt till Thailand och bloggar därifrån. Det är ju kul. Bra med kontakt.

Vänstertrassel

Nu händer det mycket i vår partiförening. Den ena efetr den andra flyttar, avgår eller missfirmar varandra. Inte trodde jag att politik kunde bli så inflammerad och ilsken. Det ena personangreppet efter det andra. T.o.m. att man skriker okvädningsord ute på gatan efter möten.
Jag tänker i alla fall stå för mina åtaganden: tredje ersättare i KF och ersättare i Omvårdnads-nämnden. Undrar vad som blir kvar av Söderhamnsföreningen. Vissa tycker att kvinnofrågor är det viktigaste, andra invandrarfrågan och kurderna. Själv betyder EU och arbetsrätten, gemensamt försvar och andra områden som ska styras från Bryssel, mycket för mig. Sverige är ju ett eget land med egen befolkning och egna lagar som har fungerat i tusen år. Varför ska vi bli ett lydrike till Tyskland och Frankrike i första hand? Egentligen borde vi gå ur EU. Vi klarar oss bra ändå.

Hej alla, som jag önskar läser min blogg.
Jag har inte skrivit på ett tag beroende på så mycket som hänt. Turbulens pga av all helger, födelsedagar, möten m.m. Spännande blir vad resultatet av Barbros röntgenundersökning blir. Dags att man snart kommer på vad som påverkar hennes balanssinne. Spännande blir också hur det blir inom partiet med nyval på flera poster. Spännande blir det också med vad som händer med Kustorterna efter årsmötet. Återkommer med svar på allt när tiden är mogen.

Lasse

Väderbekymmer

Det har varit lite struligt med vädret ett tag. Blötsnö, regn, tolv minus, blåst, allt i en enda röra. Så nu har jag kört snöslunga några dagar för att få undan det mesta. När det var klart så rasade all snö från taket, så det var att börja om igen. Idag upptäckte jag att snön hade lossat fästet på antennen till det mobila bredbandet. Då blev det att fixa det problemet för det är ju vår kontakt med världen. En dag var det strömavbrott så nog är det tur att vi har vedspis och braskamin. Men det var tråkigt att sitta i mörkret och försöka läsa till ljuset av ett stearinljus.
Inte nog med det; Barbro har varit inlagd på sjukhuset för rosfeber men är hemma nu igen. Jag försöker avlasta henne men hon kan ju inte hålla sig lugn utan man får bromsa. Huvudsaken att hon blir bättre.
Nu ska jag ut med hunden. Nu på kvällen använder jag pannlampa och det funkar jättebra. Återkommer med fler nyheter när jag blir ledig. Det händer mycket nu i politiken, som jag gärna vill kommentera.
Lasse a