Tankar om fågelfrö.

Vi brukar köpa fågelfrö, för att det är så trevligt, att kolla in småfåglarna på vintern. Eftersom vi bor i skogen, går det åt en hel del på en matsäsong. Så när det var dags att köpa första säcken visade det sig, att priset på en säck solrosfrön stigit med 40 %. Det gjorde mig intresserad att söka orsaken till prishöjningen.
Orsak ett är stigande efterfrågan i främst Kina och Indien. Den höjda levnadsstandarden där gör att konsumtionen av kött och spannmål ökat kraftigt. Över 30 % av världens spannmål går åt till djuruppfödning. Det går åt sju kilo växtprotein för att få fram ett kilo köttprotein.
Orsak två är att spekulationen i jordbruksprodukter ökat kraftigt. Investeringarna i fonder, som innehåller spannmål och kött, har femdubblats under det senaste året. Sedan mars i år kan man på stockholmsbörsen investera i majs och vete. När spekulationspengar kommer in på börsen drivs priserna upp. Det är inte en konsekvens av att antalet munnar att mätta har ökat utan att mängden pengar, som konkurrerar om köp av t ex kött, har ökat dramatiskt. Enbart under april 2008 ökade priset på vete med 43 %. Enorma mängder pengar från USA:s bostadsmarknad har investerats i livsmedelsråvaror. Detta är en spekulation i folks hunger och det är de fattigaste människorna i utvecklingsländerna som drabbas.
Som tredje orsak anges produktionen av biobränsle där 5 % av det globala spannmålen går till biobränsle. 12 % av världens majsskörd åtgår till framställningen av etanol. Majsen, som åtgår till att tillverka 75 liter etanol, en normal van-tankning, räcker till föda för en människa i ett halvår.
Till dessa orsaker kommer klimatfaktorer orsakade av den globala uppvärmningen i världen med torka och regn vid fel tidpunkter och i fel omfattning. Skenande priser på fossila bränslen har ökat priset på gödningsmedlen med 70 % och höjningen av priset på råolja, känner vi ju till.
Så även om vi ännu har råd att mata småfåglarna så inställer sig en eftertanke om det verkligen är rätt användning av spannmålen. Fåglarna klarar sig säkert ändå för det har dom gjort i alla tider och vi får väl kolla in dom, när dom ändå flyger förbi matarna.
(Uppgifterna är delvis hämtade från FN:s jordbruksutvecklingsfond, IFAD).

Lars Arnell